torsdag 8. desember 2016

VINGENATT dikt 12 av 20...



DENNE TELEGRAFI måler ut
med ein djevelsk matematikk
dei kjenslevart musiserande punkt
på min kropp
Ein engel bygd opp av kjærleikens ønske
døyr og står opp i  bokstavane
eg reiser i -

Nelly Sachs
(gjendikta av Åse-Marie Nesse)

VINGENATT dikt 11 av 20...



Du går forbi mig
mens vi sidder helt stille

Jeg taler forbi mig selv
mens du ikke hører

Vi gør ingenting
og en samler oss op

Inger Christensen

onsdag 7. desember 2016

VINGENATT dikt 10 av 20...



Det fasansfulla tåget

 

 

Tapperheten är det högsta, säger jag eder.
Guds änglar strida med oss,
Guds rike står på vår starka sida.
Vecklen ut eder hjärteröda,
att man ser eder lysande inskrift.
Änglarna gripa fatt i våra fanor.

Vilket tåg, förfärligt som om man själv begroves - -
De döda gå med, de gripa sina kransar,
de skynda.
Alla fasor, framgångens högsta skräck
sammanträngda i ett enda bröst!
Man kan blott sörja på detta tåg,
ens fröjd är alltför stor.

Edith Södergran

  

tirsdag 6. desember 2016

VINGENATT dikt 9 av 20...

 
 VINTER



Jeg ser på sneens hvite jag
bak vindu, vegg og dør.
Så gammel som jeg er idag
var aldri noen før.

Nu raser kulden i mig selv,
og i mitt bryst sner noe ned.
Jeg får sikkert ro ikveld,
men denne ro blir ingen fred.

I stuen er en annen mann;
vi to er gamle kjente nu.
Han hersker over alle land.
For mange er hans navn en gru.

Hør majestetens vingeslag
omkring min vegg og mot min dør!
Så gammel som jeg er idag
var aldri noen før.


Jens Bjørneboe

mandag 5. desember 2016

VINGENATT dikt 8 av 20...




DE STORE SPASERTURENE

De store spaserturene, når vi ikke
holder oss fast i tomrommet

Alltid går en annens hånd med

Reiner Kunze

(gjendikta av Stein Dahl Mathisen) 

søndag 4. desember 2016

VINGENATT dikt 7 av 20...




MIN ENGEL

 Jeg festet grepet rundt engelen min
og gjorde meg stor ved å holde ham nede.
Han skalv mens han sank inn i bønnen sin
så ynkelig at selv jeg kunne se det
og armene mine ble myke som  lin.

Så ga jeg ham langsomt en himmel å heve
og han ga mmeg rommet han lettet forlot.
Han lærte å sveve. Jeg lærte å leve.
Så kunne vi møtes på like fot.

Rainer Maria Rilke

(gjendikta av Arne Hugo Stølan) 

lørdag 3. desember 2016

VINGENATT dikt 6 av 20...




LUCIFER

Englane er lysande, ennå - men han som fall lyste klårast.
Så sei meg sei meg korleis veit du
lyset minka i fallet ?
I blåmørke djup, under lag etter lag av mørker
ser eg rørslene hans, som rubinen, ein ljoske innanfrå 
av sin eigen velde,
han kjem som rubinen i det usynlege mørkret, glødande
av sin eigen engle-bodskap, opp mot oss.

D. H. Lawrence

(gjendikta av Paal-Helge Haugen) 

fredag 2. desember 2016

VINGENATT dikt 5 av 20...

 

Fördärvaren

Mig leder en ormblick, stel, grym --
stirrar mig till mötes ur det fjärmaste fjärran,
styr mina steg i det närmaste nära,
håller mig fången i kuvande skrämsel,
binder viljan...

Vem gav ormen hans fruktansvärda skönhet,
avgrunden dragning,
döden sötma?
Vem gav fasan den ödesdigra ljuvlighet,
som lockar lik en mörkare lycka?

Kanske där bortom, vid de eviga källorna,
där slöjorna faller,
möter mig Fördärvaren i annan gestalt.
Är du Guds skugga, du onde?
Guds nattlige tvillingbroder?
 
Karin Boye